Säkerhet som utgår från runtime

Vårt uppdrag

bifrost förhindrar intrång i den mjukvara som företag bygger och kör, med runtime som utgångspunkt. Den lär sig vad varje arbetslast verkligen gör, triagerar varje CVE för att lyfta fram det som faktiskt spelar roll i stället för att skapa fler uppgifter, och tillåter bara det beteende den har lärt sig.

Fienden är brusmaskinen. Skannrar dränker team i fynd utan kontext från runtime: tusentals CVE:er och inget sätt att avgöra vilka som är farliga just här. Ingenjörer lägger veckor på att triagera sårbarheter som aldrig laddas, aldrig är nåbara och aldrig går att utnyttja, medan de få som faktiskt är det ligger begravda i samma hög.

Runtime är facit som tystar bruset. Det går att veta vad en arbetslast faktiskt gör när den körs: vilka systemanrop den gör, vilka filer den rör och vilka anslutningar den öppnar. bifrost observerar varje arbetslast hela tiden och gör två saker av det den ser, i den här ordningen. Först omdömen: varje CVE är nåbar, mitigerad av profilen eller aldrig laddad, och det som når utvecklaren är en kort lista med bevisen bifogade. Sedan härdning: en säkerhetsprofil i kärnan, skräddarsydd för varje arbetslast, som tillåter det beteende den har observerat och inget annat.

Målet är att förhindra. Inte att upptäcka snabbare, inte att begränsa skadan bättre: att stoppa intrånget innan det sker.